favoritirepris.
ingenting är någonsin fulländat, verkligheten har en tendens att alltid hamna i vägen och jag har för länge sedan passerat gränsen för hur många gånger man kan vända ryggen åt sanningen.
- the new kid
jag gillar denna man cimon.
hur jävla charmig och snygg är han inte egentligen?
och hans låga basröst gör inget ont.
paradise hotel skulle inte vara densamma utan dig.
bilder från hans blogg.
rapport från mitt hjärta.
"här är jag nu. i en säng två kvarter hemifrån. jag andas in min tonårstid igen. under några få andetag som tätt följs upp av varandra kommer allt tillbaka till mig; plötsligt minns jag allt. jag minns hur dina läppar smakar och jag minns hur du känns. utanför fönstret: novemberdimman som lägger sig som ett stort rökmoln över den lilla staden. innanför: två tunna kroppar som flätas samman en andra gång, en tredje gång, en fjärde gång. en sista gång.
innan näktergalen sjunger på nästa vers är det över. vi lämnar den lilla staden och när folk frågar var vi kommer ifrån svarar vi helt ärligt: att vi inte vet.
att hitta sig själv går till så här. att låta bli att gräva i det förflutna på grund av risken att fastna (dö) där; på trädgrenen bredvid näktergalen som sjunger på samma sånger om och om igen. men rädslan för att den ska hinna flyga ikapp våra nya liv, och sjunga våra hjärtan till sömns, dödar oss likväl."
-cocorosy
citat.
”man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. man vill ingiva människorna någon slags känsla. själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
blood is sweeter than honey.
"på en inte särskilt avlägsen plats avfyras ett skott, det är här berättelsen börjar, i en stad som vid tidpunkten för händelsen likaväl hade kunna ligga på andra sidan jordklotet. men som nu trots allt inte gjorde det.
“hej. det är jag som är horan. förvänta er ingenting av mig, i gengäld förväntar jag mig ingenting av er.”
kaspian hade en svart cape på sig första gången jag såg honom. jag blev inte kär. inte så där, att man “faller”. tvärtom stod jag för en gångs skull ganska stadigt med två kängbeklädda fötter på jorden. hela situationen var så fantastiskt skev. men jag gick till honom. jag satte mig på knä. jag tryckte mina mörkröda läppar mot hans handrygg.
“hej. det är JAG, som är horan.”
och över våra huvuden grydde dagen så kall och så grå."
-the new kid
rapport från mitt hjärta.
"du är: ensam och stelfrusen. bakom smutsiga fängelsegaller byggda av inälvor gömmer du ditt hjärta. nyckeln kastar du i havet. det är den enda utvägen, tänker du samtidigt som du ser på när den rostiga nyckeln slungas ner i havets djup.
tusen år senare hittar någon nyckeln. du vet inte hur det går till, tänker att "havet som är så stort". men någon hittar nyckeln. någon öppnar fängelsehålan och sorterar inälvorna varsamt, rör vid dem likt en bibliotekarie rör vid sina böcker. någon kysser dina läppar som har varit på jakt efter motstånd så länge nu. någon säger: "allt kommer inte att bli bra men allt kommer att bli bättre" och "jag är här nu", bara så.
den plötsliga tystnaden uppstår. det här står skrivet i allas hjärtan, hjärnor, sinnen: allt som är vackert går förr eller senare förlorat. trots det anländer slutet som en bomb från himlen:
KRASCH! det är ljudet av ditt hjärtas död (det som du framför allt annat försökte att bevara). det är glas som faller mot marken. återigen: KRASCH! så låter det. Så känns det. när någon lämnar och ett hjärta går sönder.
den enda utvägen, visst var det så?"
-cocorosy
blood is sweeter than honey.
"när årstider skiftar blir jag nostalgisk över: det förflutna, staden jag växte upp i men som inte längre är min, dig, all förlorad tid. Jag står framför spegeln, uppklädd, utklädd, försöker på alla tänkbara sätt undvika att matcha mitt inre.
men jag saknar dig.
men jag hörde inte när du ringde. jag var på stadsbiblioteket och letade efter dammiga böcker som ingen längre bläddrar i. jag var på tunnelbanan, fångad i en slags ömsesidig generad hjälplöshet där jag satt och stirrade på en ful pojke som upptäckte mig och uppgivet stirrade tillbaks. jag var i skogen och sprang bland dagisbarn och hundar och blåbärsris tills benen vek sig i protest och ögonlocken blev en brinnande skiljevägg mellan mig och verkligheten. jag var full på ett dansgolv och hatade det som ska föreställa mitt liv.
men jag saknar dig.
kanske inte så att det känns som att skepp förliser i mitt blodomlopp.
men jag saknar dig."
- the new kid
rapport från mitt hjärta.
"där ligger hon på marken; död och med knytnäven i munnen. det sägs att våra hjärtan är av samma storlek som en knuten hand. "om hjärtat vore en knytnäve skulle du kunna slå ner vem som helst", säger rösten i mitt huvud. mitt hjärta är skört som glas och hårt som is, jag vet inte längre skillnaden.
där ligger hon, alltså, på marken; död. hur gammal kan hon vara? runt 70 kanske? hon har rynkor överallt och hennes ansikte är vitt som snö. vi är på en gata i mitt kvarter, i min stad, bland trävillorna där jag växte upp. samma fåglar, samma himmel. men något är annorluna. det här är inte längre min stad för jag har rymt hemifrån för länge sedan.
jag förstår plötsligt hur allt hänger ihop; varför jag är här och varför hon är här. hon, den döda med skrynklig hud, vars ögonen är öppna och med huvudet på sned, halvt avhugget. mitt huvud härmar automatiskt samma vinkel när jag tittar på henne. under sekunden då våra blickar möts får jag känslan av att hon är medveten om ögonblicket trots att hon inte är vid liv. ja, och plöstligt förstår jag precis allt, varenda liten detalj faller på plats. den döda med inälvorna utanpå huden, det är jag.
för att: allt kommer tillbaka till oss, förr eller senare gör det alltid det. de minnen och platser och människor som vi förgäves försökte, och fortfarande försöker, glömma. de jagar oss hela livet, som ett evigt flåsande i nacken, och sedan en dag, helt utan förvarning; så är de bara där."
-cocorosy
JEN säger: fett full igår
rapport från mitt hjärta.
återigen: jag faller handlöst framåt. förälskar mig i män som inte existerar, irrar runt i cirklar, söker efter en spegelbild som inte finns. ja, jag faller faller faller, som höghus vid jordbävningar, som träd i blåsväder. men jag tar mig upp igen, på något sätt tar jag mig alltid upp igen."
blood is sweeter than honey.
jag ville springa därifrån rädda mig själv men
1. handbojor i plast höll mig fast vid ett stängsel och
2. nyckeln var vilse i mitt tarmsystem.
som ett litet litet blött och ledset djur stod jag alltså där fångad, så fylld av existens att det svämmade över alla bräddar. snor rann in i munnen och mascara nedför kinderna och längs med halsen in under kragen på blusen som hade varit vit en gång (för så längesen att det var i ett annat liv känns det som) men nu var nedstänkt med lera och blod."
19:52
-behöver du mig?
-nej. men jag tycker trots allt om att ha dig här.
rapport från mitt hjärta.
i ett brev adresserat till gud ber jag om att få tillbaka dig, ett brev som vilket som helst bara att det är ett tydligt bevis på hur trött jag är på att spela ensamhetens roll. i slutet av brevet säger jag emot min egen önskan:
"det är för sent, ty det som en gång har fallit går inte att bygga upp igen. människor är inte som städer efter krig, det finns en skillnad. föreställ dig en svartvit bild från en historiebok, du vet där varje höghus har bombarderats och där varje kvarter ligger i ruiner. människorna, de är nakna och blodiga (fast blodet syns inte, det är ju ett svartvitt fotografi). om bilden togs idag är staden redo att byggas upp igen imorgon. skillnaden, alltså, är följande: det finns en gräns för hur mycket en människa kan gå sönder och när han/hon väl kapitulerar finns det ingenting att bygga upp, det är en omöjlighet." (en instinkt som jag sedan länge har burit som en börda, likt en sten vid mitt bröst, och jag har medvetet valt att spela blind och döv, låtsas att jag varken ser eller hör.)"
blood is sweeter than honey.
skulle jag kunna fortsätta existera då, under dessa former?
MED dig?
älskar jag?
tyst upprepar jag alla ord jag kan så många gånger att dom faller isär, tappar sin betydelse. jag vill inte gråta. för ändå, på något sätt BORTOM allt, vad jag tänker på när du lägger din hand på mitt lår: alla män jag har följt med hem från diskotek caféer busshållplatser, alla män jag någonsin varit förälskad i."
rapport från mitt hjärta.
rapport från mitt hjärta.
-
- om man lyssnar noga kan man nog höra hur dem krossas.
kommer inte ihåg vilken film det här är från, men fint är det.
.
du kan älska mig eller låta bli
men du är inte här, du är någon annanstans."
taget här ifrån.
rapport från mitt hjärta.
1. att flugan skulle ge mitt inre nytt liv.
X. att mitt hjärta skulle få slå i takt med någon annans (om så bara ett insektshjärta).
2. att flugan skulle vara du. oförändrad. innan du blev den som fick mig att falla. falla i bemärkelsen: förlora balansen, stupa, dö. att flugan skulle vara du. förändrad. du, den som en gång fick mig att falla. falla i bemärkelsen: förälskelse.
rätt svar: 2."
