ni är guld värda.
så där satt vi och klippte och tejpade och knåpade och trixade och fixade med finfina bilder osv. jag var uppe i varv när det började närma sig stunden då hon skulle kliva innanför skoldörrarna. vi hoppade fram och gjorde ifrån oss ett litet läte för att överraska henne, kramades, sa grattis och sen visade vi henne våran kreation!
hon var lite ivrig och ville absolut inte stå stilla så bilderna blev som dom blev.
MEN GRATTIS ÄNNU EN GÅNG RARING!
Kommentarer
Trackback
