det är ju trots allt söndag.
jag trodde att det skulle vara jobbigt. att jag skulle sitta hemma och gråta till this years love, men det gjorde jag inte. det är en lättnad att veta att det var rätt. så rätt. för jag vet inte hur jag hade handskas med det. hade jag vart så bra jag kan vara eller hade jag låtit bristerna tagit över? hade jag sårat honom? hade jag gjort honom illa? jag tänker inte söka efter kärlek något mer. man kan inte mana fram kärlek. det kommer när det kommer. jag har hela livet på mig att falla, leta efter trasiga själar och laga min egen. men att veta att det kanske kunde vart bra. det är väl det som rör mig i ryggen. hade jag kanske vart lycklig nu? hade jag fått känna den där känslan igen? det är något jag aldrig kommer att få veta. men man kan inte veta allt, ibland får man chansa, ta risker och ibland förlorar man.
ja, jag förlorar ibland. det spelar ingen roll vem man är.
man kan inte alltid få allt.
-ohstefanie.devote.se
