sofia sandahl

"försöker sudda ut allt och börja om från början men sidorna blir aldrig helt vita, på nära håll syns fortfarande de smutsiga resterna av det förflutna och vissa minnen som det ännu inte har lagt sig en hinna av nostalgiskt skimmer runt blöder oupphörligt inuti mig. av de där nätterna till exempel, då mina andetag avslöjade mig och han lokaliserade min position i mörkret.
kom till mig, kom i mig. jag ville bara gråta.
han rörde vid den djupast begravna smärtan som för längesen växte fast och blev en fundamental del av min existens, som ett abnormt men livsnödvändigt organ. och allt bara exploderade, spred sig skoningslöst i systemet och infekterade varje por. jag visste att jag skulle dö, jag bad honom att aldrig sluta."

- the new kid