"men vill ni ens ha det löst?"

och nej, det kommer inte kunna bli som förut.
vi har dragit ut på det här alldeles för länge.
så hur mycket jag än vill, så går det inte.
allt är förstört. trist så in i helvete.
för det vi hade var fint&bra&sällsynt, bästa vänner hittar man inte vart som helst.
hur kunde vi sätta oss själva i den här eviga röran?
fan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0