som jag brukar säga; det är inte lätt när det är svårt.

just i detta nu känner jag att jag verkligen, verkligen, verkligen inte vill vara ensam.
men det är jag, oundvikligen. jag saknar närheten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0