sofia sandahl

"2008 var året då jag fyllde 17 år. jag var naiv nog att tro att livet skulle bli som en film efter det. som i sångerna vi hör, som i historierna de vuxna ständigt återberättar. livet blev ingen film. jag fortsatte att stirra in i nackhår som aldrig ledde någonstans, att sjunga med i kärlekssångerna som om det där gällde mig. på en gata inte långt härifrån förlorade jag en nära vän. blodet sprutade och hennes bländvita tassar skulle aldrig någonsin vandra längs mina ben igen. någonstans då slutade jag att tro på de drömmar som brukade hjälpa mig att försluta den bittra, ack så kalla verkligheten"

- cocorosy