jag har aldrig ledarrollen i mitt eget liv.

chokladkalendern är snart slut. jag har kvar 21, 22, 23, 24. på alla tomtar äter jag upp deras huvuden och radar upp dem på ett rakt led. huvudlösa. den senaste tiden har jag velat såsåså mycket, men jag vågar så lite. jag måste sluta vara så rädd för att sticka ut lite, ta för mig mer, göra som jag vill när jag vill. det är lätt att vara efterklok men det här är bara löjligt. jag har börjat få konstiga blåmärken på konstiga ställen. ett vidrigt på innerlåret och nu tror jag att jag har fått ett under armhålan bredvid mitt bröst. smärta.

äh, jag vet inget annat än att maria mena är bra för såna här kvällar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0