jag minns det som igår
för mer än ett år sen, då jag fortfarande gick i hjälmsta och som vanligt gick jag på toaletten. men när jag kom ut, det var då det ovanliga hände. jag gick mot korridoren och plötsligt börjar alla klappa händerna högt och ljudligt, lite skrik hör man också. men, ljudet tystnar för allt jag kan koncentrera mig på är du, för där kom du gående emot mig. med den mest underbara röda ros. munjiporna var uppe vid öronen på dig, sötnos. du kramar mig och ger mig rosen. du viskar "jag älskar dig" och då dog jag lite smått inombords. jag kände att jag ville börja gråta, jag blev helt varm och kunde inte sluta le på hela dagen. den känslan vill jag ha igen, den var underbar. likaså du.
rosen är kvar men är du?
rosen är kvar men är du?
Kommentarer
Postat av: elle,
det kommer jag ihåg.. :)
det löser sig ska du se..
Postat av: sofia
hm, i sure hope so :)
Trackback
