& jag försöker att bry mig mindre.
jag ger upp. jag vill inte men jag tror inte att jag kan låtsas som att jag inte påverkas av att du bara skiteri mig. jag klarar det inte längre, det äter upp mig innefrån. du ger mig förhoppningar gång på gång och sen bara krossar dom. ena dagen säger du att du saknar allt och sen andra dagen så är det bara fuck you, jag behöver inte dig. whats up with that? hur länge har jag inte väntat på dig nu? drygt två månader om jag inte misstar mig. hur länge ska du ha mig hängande? du leker bara med mig, med mina känslor. det måste kännas underbart att krossa någon du verkar avskyr så mentalt, den känslan skulle jag vilja känna. fast.. jag tror jag är för snäll för sånt.
eller.. jag sårade ju dig, i know. det var inte med flit jag lovar. du var min, ingen annans, bara min. vilken underbar känsla. "jag älskar dig sofia." en gång till, kan du inte bara säga det en liten gång till? snälla hjälp mig förstå. vad gör jag för fel nu? nått är det antagligen. vad ska jag göra för att du ska förstå? jag har förändrats, positivt. jag är mer mogen nu än vad jag var för ett år sen. allt jag ber dig om nu är endast en halvtimme, då kanske jag kan få ut lite av det jag vill säga dig. men vafan, jag skulle ju ge upp. jag ska, jag vill, men jag kan inte. fan jag kan inte. oh lovely nu vart det ett sånt där patetiskt kärleks inlägg, attans. förlåt till alla där ute som läser detta men jag kan inte rå för det. det bara kommer och ibland måste man skriva av sig lite.
eller.. jag sårade ju dig, i know. det var inte med flit jag lovar. du var min, ingen annans, bara min. vilken underbar känsla. "jag älskar dig sofia." en gång till, kan du inte bara säga det en liten gång till? snälla hjälp mig förstå. vad gör jag för fel nu? nått är det antagligen. vad ska jag göra för att du ska förstå? jag har förändrats, positivt. jag är mer mogen nu än vad jag var för ett år sen. allt jag ber dig om nu är endast en halvtimme, då kanske jag kan få ut lite av det jag vill säga dig. men vafan, jag skulle ju ge upp. jag ska, jag vill, men jag kan inte. fan jag kan inte. oh lovely nu vart det ett sånt där patetiskt kärleks inlägg, attans. förlåt till alla där ute som läser detta men jag kan inte rå för det. det bara kommer och ibland måste man skriva av sig lite.
"jag kan leva utan dig, jag väljer bara att inte göra det."
Kommentarer
Trackback
